Fakta om Viskan

ALLMÄNT OM VISKAN
Viskan är den nordligaste av de fyra stora hallandsåarna. Ån är 140 km lång, och rinner från sjön Tolken (228 m.ö.h.), mellan Borås och Ulricehamn, först åt norr via Öresjön och sedan åt väster mot Öresjö (133 m.ö.h.). På vägen mot Öresjö passerar den samhällena Viskafors, Kinna, innan den slutligen mynnar i Klosterfjorden i Kattegatt, intill Åskloster samhälle, ca 15 km norr om Varberg.

Större biflöden är Häggån (Frisjön), Slottsån (Öresjöarna), Surtan, Lillån (Fävren), Hornån samt Skuttran.
Lera och silt dominerar jordlagren i Viskans dalgång från kusten upp till Kinna och i Surtans dalgång upp till Hyssna. Längre uppströms samt i de yttre delarna av avrinningsområdet dominerar morän.

Av den totala avrinningsarealen på 2202 km2 (SMHI 1995) utgörs 6 % av sjöar, 58 % av skogsmark, 15 % av jordbruksmark och 3 % av tätort och 19 % av övrig mark (SCB 2003). Jordbruksmarken finns främst i nedre delen av Viskan samt Surtans och Skuttrans dalgångar.

Fisk i Viskan
Nedre delen av avrinningsområdet: Lax och havsöring.
Övriga: abborre, braxen, färna, gädda, havsöring, id, lax, mört, sik och ål.

HISTORIK LÄNGS VISKAN

Den värdefulla laxen

Den värdefulla laxen har fångats i Viskan sedan urminnes tider. Det äldsta skriftliga belägget är från 1100-talet, då munkar från klostret i halländska Ås byggde en laxgård inte långt från åns mynning. Förmodligen har laxen kunnat vandra ända upp till Kungsfors, sju kilometer uppströms Lekvad, där det kan ha funnits ett naturligt hinder.

Lax och havsöring har en omväxlande livscykel. Under hösten läggs rommen på grusiga bottnar i forsande, syrerikt vatten. På våren kläcks äggen, och ynglen börjar sin riskfyllda tillvaro som lätt byte för både fåglar och fiskar. Efter et t par år utvecklas ynglen till smolt, då de anpassar sig för ett liv i saltvatten. Sedan lever fiskarna mellan tre och fem år i havet innan de söker sig tillbaka till sin å för att leka.
Strömmande vatten hindrar inte en lax med hemlängtan – med eleganta hopp besegrar den forsarna. Laxarnas vandring upp i Viskan börjar redan på våren och avslutas på hösten, då leken sker.

På 1870-talet beskrevs Lekvad som en av de finaste lek- och uppväxtplatserna för lax i hela Viskan. Men när kraftstationen byggdes i början av 1900-taket blev bilden en annan, och även sedan driften upphört har hindren funnits kvar under ytan. För att underlätta fiskens vandring och ordna en större lek- och uppväxtområden gjordes en rad åtgärder år 2000. Tanken var att återställa åfåran i ett mer ursprungligt skick. Sten- och betongrester av kraftstationen revs för att skapa strömmande vatten. Även åbottnen återfick sin gamla struktur – lax och havsöring trivs bäst med en varierad botten av stenar, block, höljor och grusbankar.



Bålån

Bålån har sitt utlopp i Storsjön sydväst om Rydboholm. Strax innan utloppet har ån en vacker forssträcka där man kan hitta Safsa, Hampflockel och Storrams.

Vid Bålån har smide och kolning bedrivits sedan lång tid tillbaka. Här kan man finna rester av dammar och vattenkrafts anläggningar och här finns en skvaltkvarn från 1500-talet. En kopparhammare har varit skattelagd sen 1682 men har enligt utsago funnits här längre tid än så. Då syskonen Hammar inte kunde betala en skatteskuld 1787 såldes kopparhammaren, till Christian Bäfverman som ägde Viskafors Bruk, i en exekutiv auktion. Hammaren drevs i Bålån till 1790 då den flyttades. Då fanns där två hjulhus, en smedja, en verkstad, ett kolhus och ett bostadshus.

I dag hittar man vid Bålåns strand en iordningställd grillplats och informationstavla. Härifrån startar en cykelled, vandringsled och en smedjerunda. På smedjerundan finns texter som presenteras de mest intressanta platserna.

LITE OM HALLANDS HISTORIA (Länsstyrelesen Halland)
Namnet Halland kommer från det fornnordiska ordet hall, som egentligen betydde häll. Krönikören Jordanes skrev redan på 500-talet om det skandinaviska folket, hallin, som då skulle syfta på hallänningar.

Historien för Hallands del kanske börjar för ca 10.000 år sedan då de första människorna bosatte sig i kustbandet och i floddalarna. Vattnet var den tidens transportvägar. Människorna kände ingen speciell nationstillhörighet.

Landskapet Halland har med all sannolikhet namngetts från söder, det vill säga, av skåningarna. Halland var för skåningarna landskapet på andra sidan Hovs hallar. Man kan alltså tänka sig att folket på andra sidan hallarna så småningom benämnts hallänningar. När namngivningen skett känner man inte till.

Det danska arvet
Sedan det danska rikets enande på 900-talet har Halland fram till 1305 av allt att döma varit danskt. En första gränsdragning mellan Sverige och Danmark gjordes vid 1000-talets mitt. Vi var danska nästan hela perioden mellan år 1000 och 1645 och det danska arvet lever kvar eftersom vi ekonomiskt och kulturellt ursprungligen var en östdansk provins. Danmark var den tidens nordiska stormakt – politiskt, ekonomiskt och kulturellt. Det var den danske kungen som styrde, danska stormän som hunsade bönderna och danska präster som predikade på danska i kyrkorna. Vi ser resultatet av Christian IV:s livliga byggverksamhet än i dag, mängden slott i landskapet, korsvirkeshusen. Många seder är också mer lika de skånska och danska.

De halländska städerna förblev relativt outvecklade under medeltiden. Halmstad, Laholm och möjligen Varberg (Getakärr) kan föras tillbaka till 1200-talet, medan övriga städer är senmedeltida. Halmstad flyttade till sin nuvarande plats på 1320-talet.

Valdemar Atterdag, som 1341 hade sålt södra Halland till Magnus Eriksson, erövrade 1360 södra och 1366 norra Halland och därmed blev landskapet ånyo en dansk provins. Under upproret mot Erik av Pommern besatte Engelbrekt större delen av Halland 1434-35.
Under nästan 200 år från 1365 till 1563 upplevde Halland inga konventionella krig mellan kungar eller länder.

En 150-årig krigsepok
1563-1718, var förödande för bönder och borgare i Halland. Många gårdar brändes, många lades öde och människor dödades. Boskap och mat rövades bort av soldaterna, antingen de kom från Sverige eller Danmark. Halland drabbades hårt under Nordiska sjuårskriget (1563-70), då svenskarna 1565 lyckades erövra Varbergs slott och stad, som danskarna dock återtog 1569.

Kriget 1563-1570 Nordiska sjuårskriget

Kriget 1611-1613 Kalmarkriget

Krigen 1643-1676

1676 vinner Sverige över danskarna vid slaget vid Fyllebro. Det är det sista slaget på halländsk mark.

Förutsättningarna för jordbruk, som var den helt dominerande näringsgrenen var länge ogynnsamma. Halland var ett hedland utan nämnvärt med skog, starkt utsatt för sanddriften, bitvis utbränt och sönderbetet. Med jämna mellanrum drabbades befolkningen i Halland av missväxt. Detta ledde till foderbrist, som i sin tur tvingade bönderna slakta korna – ”bondens enda rikedom” – och därur spirade fattigdom och elände, epidemier och hög barnadödlighet.

Med Karl XII:s död 1718 slutade den hemska krigsepoken i Sveriges och Hallands historia. Dessutom bröts kungens makt och ett för sin tid demokratiskt styrelsesätt, frihetstiden infördes. Kulknappen kan ses som en symbol för slutet på krigsepoken, antingen den var dödande eller inte. Kanske kan den ses som en fredskula..

Freden i Brömsebro 1645 – ett viktigt datum i Hallands folks historia
Det var meningen att Sverige skulle ha Halland på 30 år, men det blev för all framtid. I Brömsebrofreden avträdde Danmark Jämtland, Härjedalen, Gotland och Ösel till Sverige. Dessutom fick svenska medborgare tullfrihet genom Öresund och Bälten, vilket var centralt för Sveriges handel västerut. Som pant för denna tullfrihet fick Sverige Halland på 30 år. ”Hela Halland med sina fästningar Lagaholm, Halmstad och Varberg, så och underliggande städer Laholm, Halmstad, Falkenberg, Varberg och Kungsbacka samt underliggande land och län.”